Idag var jag ensam i stallet på en riddag för första gången, jag har alltid försökt få med mig någon för säkerhetsskull. Nog för att Judith är snäll för att vara 3, men hon är trots allt 3 och man vet aldrig helt hundra hur de reagerar i nya miljöer, på nya saker och med nya människor och då är det alltid bättre att vara 2 än 1. Idag hade jag dock inte lyckats ragga med mig någon, så jag åkte själv och tog ett förnuftigt beslut att hålla mig i paddocken med stängda grindar ifall om att. Jag ledde henne bort, tar ca 10 min att gå (jag tar omvägen för varierad miljö och underlag redan på framskrittningen) och hoppade därefter upp. Hon gick superfint idag, lite ostadig med huvudet men det har mycket att göra med styrka och även att hon tittar på allt nytt, men mot slutet blev hon riktigt avslappnad och fin i längre stunder. Hon tog galoppfattningarna nästan omgående och fattade alltid rätt galopp, jag gjorde lite ”tempoväxlingar” om det går att kalla det så med en treåring – men tror ni förstår. Hon blev väldigt trött av mitt 20min långa pass i paddocken. Det enda hon gjorde var att testa mig när jag skulle lägga en volt och hon inte skulle svänga, snurrade henne ett varv och fortsatte som om ingenting hade hänt och då hade hon glömt sin lilla ovana 😉


Beslutade mig att skritta hem uppsuttet trots att jag var själv, men den vägen känner hon till nu efter att ha gått där nästan varje dag så jag chansade med tanken någon gång måste hon lära sig. Lät henne gå på i en väldigt långsam skritt för att hon skulle hinna tänka och sortera i tankarna på vägen, väl inne på skogsstigen blev hon pigg och glad och traskade på friskt. Därefter skulle hon inte gå förbi en sten utan började backa. Lät henne backa RAKT bakåt och inte åt sidorna, då var det inte lika roligt längre och då tog hon sig frivilligt förbi. Sedan var fåren desto läskigare vilket innebar 2 steg fram 4 bak, 3 fram, 1 bak och så höll vi på sådär en stund, hela tiden med RAKT bakåt så hon inte känner att hon kommer undan genom att vika av åt sidan. Tillslut tog jag handen till hjälp som ett spö på rumpan, och då tog hon det modiga beslutet att gå förbi men i trav. Helt ok för mig för första gången ensam utan någon på marken att ty sig till, så vi travade förbi en bit på asfalten och sedan skrittade vi resten av biten utan problem på långa tyglar och med en väldigt nöjd och frustandes liten Judith.

Jättenöjd med dagens ridpass, det är inte så mycket till ridning kanske men jag kände ändå att vi kom en bra bit påvägen i hjärngympan idag. Imorgon blir det en välförtjänt vilodag, torsdag en uteritt, fredag lösgaloppering, lördag vila och söndag löshoppning.