Igår var det ju som bekant årets första, men förhoppningsvis inte sista, hästcafé på Chalmers. Föreläste gjorde Anders Eriksson, Sara Nyman och Malin Axel-Nilsson och det var oerhört intressanta och nyttiga föreläsningar. Jag har försökt sammanfatta mina anteckningar, och tänkte att jag skulle försöka få ner det i en förståelig och sånär sammanhängande text som möjligt här för er som inte var där / vill ha lite repetition.

Anders Eriksson – Hästens förutsättningar för arbete

Anders är som de flesta troligtvis vet en unik man (kan man säga så?!) inom tömkörningen i Sverige, han åker land och rike för att hålla kurser och lära ut arbete i töm – som ett komplement till ridningen men med möjligthet att göra precis samma övningar eller rörelser. Det han gick igenom har jag hört förut på våra kurser med honom på Tolsered, och det är ju framförallt hur hästen ska arbeta i rätt form och att man hela tiden ska fråga hästen hur den trivs med sin utrustning. Han pratade mycket om variation, att ingen utrustning är bra att rida med flera timmar, varje dag, år ut och år in.

Att om man har problem med något, kan det vara bra att plocka bort allting, och sedan lägga på en sak i taget – är det bettet eller sadeln hästen inte gillar? Hur väl passar det? Han nämnde den gamla ”snör-sadelgjorden” som i stort sett dött ut idag, och att den egentligen är den som passar bäst på hästar då den kan forma sig på ett helt annat sätt, men att de ska vara gjorda av bomull och ej nylon. (Min tanke, om ni läst inlägget imorse med projektet i kursen Sportteknologi, var ju då att ha med en sådan som alternativ att testa med i vår studie – vi får väl se hur det blir med allt!)

Han berörde även vikten av att använda hantverkarna, att anpassa sadelns stoppning efter hästen och att kontrollera sin utrustninge – och häst – med jämna mellanrum. Han påpekade att det skulle vara intressant med ett samarbete mellan Tärnsjö Garveri och Chalmers, att sadelmakare efter sina 3 år kan gå en påbyggande utbildning för att få den tekniska inblicken utöver hantverkardelen – en tanke som jag personligen tyckte var riktigt bra, och i tiden! Angående sadlar så var det även uppe med bom/bomlöst, och som Anders beskrev är bommen till för att fördela trycket och därmed är det en bra grej – om sadeln passar, men att bomlöst kan vara ett bra alternativ som variation, med betoning på variation.

Som möjliga framtida forskningsfrågor tog han bland annat upp:

  • sadel med leder, precis som tömkörningsdäckeln Anders har konstruerat
  • möjligheten att ha sadel med flexibla ortspetsar för att minska risken för skador från den på en ej passande sadel
  • att ta fram någon slags EU standard för storlekar på sadel, så att alla tillverkare kan följa samma och det underlättar för konsumenten
  • vilken av selarna som är optimal ur dragsynpunkt
  • var tar värmen vägen i panelsadlar med foam, de kan inte absorbera värmen såsom ull – då stannar den troligtvis i hästarnas muskler, hur påverkar det då hästen?

ae

Sara Nyman – Betsling och Tänder

Sara pratade om hur hästar som kommer till hennes praktik brukar se ut i munnen, och att det är bevisat att 80% av hästarna någongång under sin livstid får skador i munnen som är orsakade av oss – ryttare. Även Sara belyste vikten av väl tillpassat bett, som ligger still och att ha variation för att belasta/avlasta olika delar av munnen olika dagar. Detsamma gäller nosgrimmor, de trycker på olika ställen och ska också varieras för hästens välmående. Självklart kom även tryckmätning under nosgrimmor upp, 2 fingrar som man säger är väldigt komplext då alla har olika tjocka fingrar och dessutom mäter alla på olika ställen – mitt på nosryggen ska det vara och helst med ett instrument som mäter trycket istället för avståndet, ett sådant instrument finns och används i Australien men har inte nått oss ännu – tydligen!

Vi pratade lite allmänt om anatomin, hur tunna lanerna är och hur oskyddade de är med endast en tunn slemhinna emellan innan vi lägger på bettet rakt på och sliter&drar i det. Att hon sett skador i form av flisor, stressfraktur, på lanerna som gör att hästen troligtvis aldrig mer kan ha bett. Hon var noga med att belysa att bettlöst inte heller är optimalt, då det trycker på andra ställen och hon har sett skador på hästar som ridits på bettlöst, men att hon tycker man ska variera – 2 eller 3 olika bett och ett bettlöst alternativ sa hon som riktlinje, om hästen trivs på betten.

Hon pratade även om att man kan känna med fingret, hur långt det är från mungipan till första kindtanden då det avståndet varierar från häst till häst. Genom att veta det, kan man lättare avgöra hur högt/lågt bettet ska sitta, det här med 3 veck som var inne förut passar ju inte alls på en häst där det knappt är något avstånd alls. Man måste känna sin häst helt enkelt!
Bettförslitning på tänder är vanligt, gummibett kan ses som ett alternativ dock orsakar de friktion men mindre tandslitning men problemet är att antingen är de supertjocka, eller så biter hästarna sönder dem och att de måste ha metallkärna för att få tävlas på.

Hennes önskemål till forskning var:

  • att komma på ett objektivt sätt att kunna titta på bettet/i hästens mun under arbete i realtid för att se hur det rör sig och vilka vävnader som påverkas

sam kopia

Malin Axel-Nilsson – Samspel mellan häst och ryttare

Malin har forskat på samspel mellan häst och ryttare, främst ur perspektivet ryttares personlighet och hästars temperament. Hon visade upp bilder och filmer som resultat av hennes arbete, vilket jag inte kan visa upp tyvärr men ni hittar hela hennes avhandling HÄR om ni är intresserade°

DSC_0088