Har gjort en övergripande 2 veckorsplanering för Sam som tanken är ska få gå både hopp och dressyr i år igen. Målen för i år är något högre, jag vill starta MSV:C i dressyren och 130 hoppning, men när det görs eller med vilka resultat är inte av lika stor vikt utan det är mer känslan av att känna att vi klarat av en nivå högre än vad jag faktiskt någonsin trodde om oss! Hade varit riktigt kul att motvisa sig själv, och jag ska kämpa för att göra det vill jag lova! Såhär ser i alla fall planen ut:

Ena veckan:
3 dagar dressyr (varav 1 träning)
1 dag hopp (träning)
2 dagar ut
1 dag vila

Andra veckan:
2 dagar dressyr (varav 1 träning)
1 dag hopp
1 dag markarbete
2 dagar ut
1 dag tömkörning

Sedan kan såklart pass bytas ut, allt beror ju på förhållandena för stunden; är det tävling på helgen? I vilken disciplin? Hur tätt ligger träningar?
Däremot är detta en bra grundplan, enligt mig, för att få varierad träning med olika underlag, utrustning och med/utan ryttare. Tömkörningspassen kan vara väldigt olika hårda också, så det kan anpassas till hur hård träning just den veckan består av. Det kan ena gången vara att man fokuserar på ett svårare moment – kanske kunna göra öppnor/slutor – och då blir det mest skritt, medan nästa tömkörningspass kan vara tempoväxlingar i galopp och övergångar skritt-galopp på töm. Det är det som är så bra, att man kan anpassa allting efter övriga dagar och även humör. Jag är en sådan person som blir väldigt grinig när jag blir hungrig, fråga min familj eller pojkvän, men det är också en egenskap hos mig själv som jag är väl medveten om. Vissa dagar är värre än andra, och då kan jag helt enkelt känna att nej det är ingen ide att jag rider idag, och vips så blev dressyrpasset istället en lång rykt och mystid i stallet eller kanske en promenad.

 Varför gör jag så?
Jo för jag anser att det gör mer skada än nytta att sitta upp irriterad och frustrerad, speciellt på en häst som Sam som lätt blir spänd, och rida. Då är risken stor att jag blir arg på honom när han egentligen försöker och tänker helt rätt och så sabbar man hela utvecklingsprocessen och backar flera steg istället. Så jag anser att det är viktigt att ha lite självinsikt, vad är jag bra på och när bör jag undvika vad, för att kunna ge de bästa förutsättningar både mot hästen men också mot en själv i framstegen på hästryggen.

Hur gör ni?
Gör ni något annorlunda?
Hur tycker ni detta upplägget låter?
Nyfiken 🙂