Är man hästtjej, engagerad på stallet och gården där man bor & står så behöver man knappast besöka gymmet sådär ofta. Framförallt inte när det handlar om att flytta underlag i manegen, spade och skottkärra är bra verktyg till viss mån – men så jäääääkla tungt! Ibland är vi glada för mer motor-kraft som en fyrhjuling med plog, tacksamt att vi slapp flytta allt för hand. Nu är det i alla fall oerhört snyggt där inne, jämnt fördelat underlag, nyharvat och VATTNAT! Äntligen har vi en vattenvagn med tank & spridare, kommer bli så mycket enklare att hålla underlaget bra nu. Är det något jag vet efter ett halvår med mitt exjobb så är det verkligen hur viktigt det är med en bevattnings lösning för underlaget. Salt, nja helst inte – det finns inga underlag på marknaden som SKA saltas, däremot KAN de flesta saltas men de är två helt olika saker. När jag frågade Oliver Hoberg, Karsten Koch – bland annat ansvariga för underlaget i Scandinavium, så sa dem ”vattna! samla regnvatten om ni har ont om vatten, salta bara inför vintern OM det behövs”. Nu är det vattnat, får se hur mycket det hunnit sätta sig till imorgon, eventuellt får jag vattna på mer imorgon!

underlag

Nu är det i alla fall otroligt fint i manegen, och det är ju lägligt för imorgon ska jag hålla träningar för tjejerna som hjälpt till på gården i vinter! Har suttit och planerat lite övningar nu ikväll, har ett bra upplägg som jag kan reglera i svårighetsnivå beroende på dagsform på ryttare/häst/ekipage. Ska bli riktigt roligt att träffa tjejerna, få ge dem lite tips och förhoppningsvis träningsvärk tills på måndag-tisdag 😉 Kul också med gemenskapen, att kunna ha en eftermiddag tillsammans på gården – hoppas tjejerna tycker detsamma! Direkt efter träningarna måste jag dock sticka, vi ska ha tävlingsmöte med Kållered RF som jag ska tävla för i år så behöver snabbt byta om och åka ner för att närvara där. Ska dock bli intressant att snacka ihop sig med blivande lagkamrater, lite upplägg och planering för våren – älskar verkligen när det blir den där lagkänslan! Det kan jag verkligen sakna med konståkningen, just uppladdningen och team-känslan. Tyvärr är det ju inte riktigt en sådan i ridsporten, även om man kan få en liknande så tävlar man ju alltid ”ensam” inne på banan, inte i formationer med 15 andra som i konståkningen. Det är något speciellt med lagsporter alltså, gemenskap och föreningsliv!

Nu ska jag kolla på mellon med Henke i soffan, dock kommer världscupen stå på i datorn som lär krypa närmare och närmare för att se hur det går för svenskarna, HEJA HENRIK OCH DOUGLAS!!